Lusotitan

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Lusotitan atalaiensis var en storvuxen brachiosaurid – en sauropod med långa framben, kraftigt sluttande rygg och en hals som bars högt likt en gigantisk lyftkran. Kroppslängden brukar uppskattas till omkring 20–25 meter och vikten till någonstans mellan 15 och 30 ton, beroende på vilken beräkningsmetod forskarna använder. Överarmsbenet i typmaterialet mäter drygt två meter, vilket är ett av de största sauropodhumerus som hittats i Europa. Huvudet är okänt, men hos nära släktingar som Giraffatitan var skallen liten, med en välvd nosregion och spatelformade tänder framtill i käkarna. Djuret gick alltid på alla fyra, med pelarlika ben och en svans som hölls fritt från marken – ingen sauropod släpade svansen efter sig. Som alla sauropoder var Lusotitan en enorm växtätarmaskin. Den betade sannolikt högt uppe i barrträd, araukarior, ginkgoväxter och trädormbunkar, kammade av grönmassan med de robusta tänderna och svalde den nästan hel. Maten bröts sedan ner under lång tid i en väldig fermenteringstarm, ungefär som hos dagens elefanter fast i mycket större skala. Ett djur av den här storleken behövde troligen hundratals kilo växtmaterial varje dag och måste ha vandrat mellan betesmarker längs flodslätterna. Tillväxten var snabb: benens mikrostruktur hos besläktade sauropoder visar att de nådde nästan full storlek på några decennier innan tillväxten bromsade in. Fossilen hittades vid Atalaia nära Lourinhã på Portugals atlantkust och grävdes ut på 1940- och 1950-talen. År 1957 beskrev de franska och portugisiska forskarna Albert-Félix de Lapparent och Georges Zbyszewski materialet som en ny art av Brachiosaurus: Brachiosaurus atalaiensis. Fyndet består av delar av ett skelett utan skalle – ryggkotor, svanskotor, revben, skulderblad, överarmsben, delar av bäckenet och benen i bakbenet. Först 2003 insåg Miguel Telles Antunes och Octávio Mateus att djuret skilde sig tillräckligt från den nordamerikanska Brachiosaurus för att förtjäna ett eget släktnamn, och gav det namnet Lusotitan – 'titanen från Lusitanien', det romerska namnet på Portugal. Senare analyser, bland annat av Philip Mannion och medarbetare, har bekräftat att Lusotitan hör hemma bland brachiosauriderna, även om exakt var i släktträdet den hamnar varierar mellan olika studier. Materialet förvaras vid Museu Geológico i Lissabon och är fortfarande ett av de viktigaste bevisen för att brachiosaurider levde på båda sidor om det unga Atlanten under sen jura.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Lusotitan levde under sen jura, i tithonium för ungefär 152–145 miljoner år sedan, i det som i dag är västra Portugal. Landskapet i Lourinhãformationen bestod av breda flodslätter, meandrande floder, laguner och sandiga kustslätter längs den nyfödda Nordatlantens rift, med skogar av araukarior, ginkgoväxter, cykadéer och ormbunkar. Klimatet var varmt och säsongsbetonat med torrperioder. Typmaterialet kommer från Atalaia och Peralta nära Lourinhã, och ytterligare fossil av samma djurtyp har rapporterats från kustklipporna mellan Lourinhã och Torres Vedras.

Kapitel • Familjeliv

Fortplantning

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi