Haplocanthosaurus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Haplocanthosaurus var en medelstor sauropod som levde i det som i dag är Colorado och Wyoming under sen jura. Med en kroppslängd på omkring 13–15 meter och en vikt kring 10–15 ton var den betydligt mindre än sina berömda samtida släktingar Diplodocus och Brachiosaurus, men den var ändå ett av de största landdjuren i sin livsmiljö. Halsen var förhållandevis kort och kraftig för att vara en sauropod, ryggen välvde sig svagt uppåt över höfterna och svansen bars vågrätt, fritt från marken. Djurets mest särpräglade drag sitter i ryggkotorna: de höga, enkla taggutskotten är inte kluvna i två delar som hos många andra sauropoder, och det är just detta namnet syftar på – Haplocanthosaurus betyder ungefär "ödla med enkla taggar". Någon skalle har aldrig hittats, så huvudets utseende bygger helt på jämförelser med besläktade sauropoder. Som alla sauropoder rörde sig Haplocanthosaurus på fyra pelarlika ben, och spåren efter besläktade sauropoder visar att de gick i lugn, jämn takt snarare än sprang. Benens byggnad och de tunga, massiva höfterna talar för ett djur som ägnade större delen av dygnet åt att beta och förflytta sig mellan foderrika områden längs floder och på översvämningsslätter. Eftersom fossilen är få vet vi mycket lite om artens beteende i detalj; vi har varken ägg, boplatser eller spårstigar som säkert kan knytas till just Haplocanthosaurus. Haplocanthosaurus var växtätare och kunde med sin måttligt långa hals beta i ett brett band från marknivå upp till kanske fem eller sex meters höjd. Tänderna hos närbesläktade sauropoder är spadformade eller pennformade och lämpade sig för att rycka och strippa växtdelar snarare än att tugga dem. Födan bestod sannolikt av ormbunkar, kråkfotsväxter, fräkenväxter, kottepalmer, ginkgoväxter och barrträdskvistar, som sväljdes hela och bröts ned under lång tid i en rymlig mag- och tarmkanal med hjälp av jäsning. Det första materialet grävdes fram av W. H. Utterback nära Cañon City i Colorado 1901, och John Bell Hatcher beskrev djuret 1903 under namnet Haplocanthus priscus. Namnet visade sig redan vara upptaget av en fossil fisk, så Hatcher bytte samma år ut det mot Haplocanthosaurus. Ett andra, större skelett hittades 1954 av Edwin Delfs och blev grunden för arten H. delfsi, som i dag står utställd i Cleveland Museum of Natural History. Nyare fynd, bland annat ett delskelett från Snowmass i Colorado, har undersökts med datortomografi och bidragit till diskussionen om var Haplocanthosaurus egentligen hör hemma i sauropodernas släktträd.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Haplocanthosaurus levde för omkring 155–150 miljoner år sedan, under kimmeridge i sen jura, på det stora slättlandet i västra Nordamerika som i dag bevaras som Morrisonformationen. Landskapet var säsongsmässigt torrt, med öppna slätter och flodnära skogsbryn av barrträd, kottepalmer, ormbunkar och fräken längs slingrande vattendrag och breda översvämningsslätter. Fossil har hittats i Colorado och Wyoming, framför allt vid Garden Park nära Cañon City där det första exemplaret grävdes fram 1901, men också vid Snowmass i Colorado. Djuret delade sin miljö med Allosaurus, Stegosaurus, Camarasaurus, Diplodocus och Apatosaurus.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi