Spicomellus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Spicomellus afer var en robust, fyrbent växtätare på ungefär tre till fyra meters längd, byggd lågt och brett med kraftiga ben och en tunnformad bål. Det som gör djuret världsberömt är dess pansar. Från nacken reste sig ett par extremt långa, bakåtriktade taggar – den längsta bevarade mäter omkring 87 centimeter – och längs halsen satt sammanvuxna benkragar med spetsar. Över höfterna fanns en sköld av sammanvuxna benplattor med bladlika, svärdsformade utskott, och svansens bakre kotor var hopvuxna till ett styvt handtag. Inget svansklubbliknande benblock är känt, men den styva svansändan visar att sådana konstruktioner uppstod betydligt tidigare i ankylosauriernas historia än man trott. Som alla ankylosaurier saknade Spicomellus fjädrar; kroppen var täckt av hud med inbäddade benplattor, så kallade osteodermer. Som pansardinosaurie rörde sig Spicomellus långsamt och nära marken, förmodligen i maklig takt med en topphastighet på bara några få kilometer i timmen mer än gångfart. Taggarna tolkas i den vetenskapliga litteraturen som en kombination av försvar och signalering: så extrema, långa och delvis bräckliga strukturer som nackspetsarna fungerar dåligt som rent skydd men utmärkt som visuella signaler mot artfränder och rivaler. Om djuren levde ensamma eller i grupper vet vi inte – inga benbäddar med flera individer har hittats. Tänderna var små, bladformade och satt i korta käkar med ett brett, lågt huvud – en typisk utrustning för att beta mjuk växtlighet nära marken, som ormbunkar, kottepalmer och barrträdsskott. Ankylosaurier tuggade inte som däggdjur utan högg av växtdelar och lät en rymlig tarm sköta nedbrytningen, vilket förklarar den breda, tunnformade kroppen. Spicomellus beskrevs 2021 av Susannah Maidment och kolleger utifrån ett enda revben från Marocko där taggarna satt direkt fastväxta i benet – något som aldrig tidigare setts hos något ryggradsdjur, vare sig levande eller utdött. År 2025 publicerades betydligt mer material från samma fyndplats, som avslöjade nackkragen, höftskölden och den styva svansen och gjorde Spicomellus till en av de mest bisarra dinosaurier som någonsin hittats. Fossilen kommer från El Mers III-formationen vid Boulahfa nära Boulemane i Mellersta Atlas, och med en ålder på omkring 165 miljoner år är Spicomellus den äldsta säkert kända ankylosaurien i världen.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Spicomellus levde under mellersta jura, i bathonium för omkring 168–165 miljoner år sedan. Alla kända fossil kommer från El Mers III-formationen vid Boulahfa söder om Boulemane i Mellersta Atlasbergen i Marocko. På den tiden låg området vid kanten av det grunda Tethyshavet, och avlagringarna representerar låglänta kustnära slätter med flodkanaler, tillfälliga sjöar och tidvis översvämmade lermarker. Vegetationen bestod av ormbunkar, kottepalmer, ginkgoväxter och barrträd – inga blommande växter fanns ännu i någon större omfattning. Samma lager har gett stegosaurien Adratiklit boulahfa samt rester av sauropoder och theropoder, vilket gör platsen till ett av de viktigaste fönstren mot mellersta jurans dinosaurievärld i Afrika.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi