Eustreptospondylus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Eustreptospondylus var en medelstor rovdinosaurie som gick på två ben, med en långsmal skalle, S-format böjd hals och en lång, styv svans som bars vågrätt som en motvikt – ingen del av svansen släpade i marken. Det enda någorlunda kompletta skelettet kommer från en ung, inte fullvuxen individ som var ungefär 4,6 meter lång. Eftersom flera ryggkotor och höftbenen ännu inte hade vuxit ihop tror forskarna att fullvuxna djur kunde bli omkring sex till sju meter långa och väga i storleksordningen 200–500 kilo. Frambenen var korta men kraftiga och bar tre klöförsedda fingrar, medan käkarna satt fulla av bakåtböjda, sågtandade tänder. Fjädrar är inte kända hos megalosaurider, och de närmaste släktingar som bevarat hud visar fjällig hud – men enkla trådlika fjädrar kan inte uteslutas hos ungdjur. Eustreptospondylus levde under mellersta jura i det som då var en grund havsvik med en skärgård av låga öar där södra England ligger i dag. Djuret var alltså en ödykares granne: kroppen hittades i marina lersediment tillsammans med bläckfiskar, hajar och havskrokodiler, vilket tyder på att kadavret sköljdes ut från en strand och sjönk till botten. Vissa forskare har föreslagit att arten simmade eller vadade mellan öar, ungefär som dagens komodovaraner gör mellan indonesiska öar, men det finns inga simspår eller andra direkta bevis – det är en rimlig hypotes, inte ett fastställt faktum. Som rovdjur var Eustreptospondylus troligen en generalist. Den kunde ta små och medelstora dinosaurier, unga sauropoder, ödlor och andra landdjur, men i en kustmiljö var stranddött material – uppspolad fisk, kadaver av havsreptiler och ihjälsimmade djur – förmodligen en viktig del av matsedeln. Tandformen är typisk för ett djur som skar loss köttbitar snarare än krossade ben. Skelettet grävdes fram 1870 i ett tegelbruksschakt i Summertown norr om Oxford och blev genast känt som det mest kompletta rovdinosaurieskelettet från England. Geologen John Phillips beskrev det 1871 men förde det till Megalosaurus. Först 1964 visade Alick Walker att fyndet skilde sig tillräckligt för att få ett eget namn: Eustreptospondylus oxoniensis, ungefär 'den välkrökta kotan från Oxford'. Originalfossilet finns fortfarande på Oxford University Museum of Natural History.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Eustreptospondylus levde för omkring 166–163,5 miljoner år sedan, under den geologiska åldern callovium i mellersta jura. Fyndplatsen är Oxford Clay Formation i Oxfordshire i England, en formation som avsattes i ett varmt, grunt epikontinentalhav. Landytorna var låga öar med kustslätter, flodmynningar och gles skog av barrträd, ginkgoväxter och ormbunkar. Det enda kända skelettet kommer från en lergrop i Summertown norr om Oxford, och eftersom det hittades bland marina fossil tolkas det som ett kadaver som flöt ut från en strand innan det sjönk och begravdes i havsbottnens mjuka lera.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi