Compsognathus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Compsognathus var en av de minsta dinosaurier man känner till från Europa. Det tyska exemplaret mätte bara omkring 80 centimeter från nos till svansspets och vägde ungefär lika mycket som en tamhöna, medan det större franska exemplaret nådde drygt 1,2 meter. Kroppen var slank och lätt, halsen lång och böjlig, och huvudet litet och smalt med många små, vassa och lätt bakåtböjda tänder. Bakbenen var påfallande långa – artnamnet longipes betyder just "långfotad" – medan framben och händer var korta och försedda med bara två fungerande fingrar med kraftiga klor. Den långa, styva svansen fungerade som balansstång när djuret sprang och svängde. Hur Compsognathus såg ut på utsidan diskuteras fortfarande. Det franska exemplaret från Canjuers bevarar små hudavtryck som tycks visa fjällig hud, och den nära släktingen Juravenator från samma tidsålder har både fjäll och enstaka trådliknande strukturer. Andra släktingar, som kinesiska Sinosauropteryx, är däremot täckta av enkla dunlika fjäderfilament. Många forskare räknar därför med att Compsognathus åtminstone delvis kan ha haft ett fjäderdunliknande hölje, men något direkt bevis för fjädrar hos just denna art finns ännu inte. Rekonstruktioner visar djuret i vågrät hållning med svansen fritt buren i luften, aldrig släpande i marken. Compsognathus var en snabbfotad köttätare som jagade småvilt. Det bäst bevarade tyska exemplaret innehåller resterna av en liten ödla i buken – den snabbfotade Bavarisaurus, i dag beskriven under namnet Schoenesmahl. Bytet hade svalts helt, vilket tyder på att Compsognathus var kvick nog att fånga mycket rörliga byten och att den slukade dem i ett stycke. På menyn stod sannolikt även insekter, små däggdjur, kräftdjur och as som sköljts upp längs lagunstränderna. Datorsimuleringar av gångarten pekar på att djuret kunde springa mycket fort för sin storlek, kanske uppemot 60 kilometer i timmen i korta spurter. Det första exemplaret hittades i Solnhofenkalkstenen i Bayern omkring 1859 och beskrevs samma år av den tyske paleontologen Johann Andreas Wagner. Fyndet blev snabbt berömt: när Thomas Henry Huxley på 1860-talet argumenterade för att fåglarna härstammar från dinosaurier använde han just Compsognathus och urfågeln Archaeopteryx som sitt främsta jämförelsematerial, eftersom de kommer från samma kalkstenslager och är slående lika i skelettbyggnaden. Ett andra, större skelett grävdes fram nära Canjuers i sydöstra Frankrike i början av 1970-talet och beskrevs först som en egen art, Compsognathus corallestris, men räknas i dag oftast som ett större eller äldre exemplar av C. longipes.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Compsognathus levde under sen jura, i tithonium för ungefär 150 miljoner år sedan, i ett landskap som inte alls liknade dagens Europa. Det som i dag är Bayern och Provence var då en skärgård av låga, torra kalkstensöar omgivna av varma, saltrika laguner i den tropiska Tethyshavet. På öarna växte torktåliga barrträd, cykadéer och ormbunkar i glesa dungar, medan lagunernas botten var syrefattig och därför bevarade döda djur i fantastiskt fina detaljer. Fossilen kommer från två klassiska fyndplatser: Solnhofenkalkstenen i södra Tyskland, där det första skelettet togs fram omkring 1859, och Canjuers i sydöstra Frankrike, där ett större exemplar hittades i början av 1970-talet. Samma kalkstenslager har också gett oss Archaeopteryx, otaliga fiskar, bläckfiskar och flygödlor.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi