Archaeopteryx

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Archaeopteryx var en liten, fjäderklädd rovdinosaurie som blev ungefär lika stor som en kråka: omkring 35–50 centimeter från nos till svansspets och med en vikt på uppskattningsvis ett halvt till ett kilo. Kroppen var helt täckt av fjädrar, och på armarna satt långa, asymmetriska vingpennor av samma typ som hos dagens flygande fåglar. Samtidigt behöll djuret tydliga dinosaurieegenskaper: en käke full av små, spetsiga tänder i stället för näbb, tre fria fingrar med kraftiga klor på varje hand och en lång, benig stjärt som bars vågrätt, aldrig släpande i marken. På andra tån satt en förstorad klo, ungefär som hos de nära släktingarna bland dromaeosaurierna. Hur väl Archaeopteryx kunde flyga är fortfarande omdiskuterat. Studier av vingpennornas asymmetri och av benens inre struktur med synkrotronröntgen tyder på att djuret kunde flaxa aktivt, men troligen i korta, kraftfulla utbrott snarare än i långa sträckflygningar – bröstbenet och skulderleden var inte byggda som hos moderna fåglar. Många forskare tänker sig ett liv där klättring, hopp, glidflykt och flaxande kombinerades. Ögonhålans skleralring har tolkats som att Archaeopteryx var aktiv på dagen. Tänderna var små och koniska och passar bäst för att gripa smådjur. Archaeopteryx åt sannolikt insekter, spindeldjur, små ödlor och andra ryggradsdjur som gick att svälja hela, och kanske även småfisk i de grunda lagunerna. Djuret hade varken tuggförmåga eller växtätarens tarmsystem, så det räknas som köttätare i vid mening – ungefär som en nutida törnskata eller liten rovfågel. Det första fyndet var en enskild fossil fjäder som beskrevs 1861 av Hermann von Meyer, samma år som det första skelettet (Londonexemplaret) kom fram i Solnhofenkalkstenen i Bayern. Det praktfulla Berlinexemplaret hittades i mitten av 1870-talet och blev världsberömt för sina tydliga vingavtryck. Fyndet kom bara två år efter Darwins "Om arternas uppkomst" och användes tidigt som ett skolboksexempel på en övergångsform mellan fjällklädda reptiler och fåglar. I dag känner man ett drygt dussin skelett, det senaste – Chicagoexemplaret – vetenskapligt beskrivet 2024.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Archaeopteryx levde under sen jura, i tithonium för omkring 150–148 miljoner år sedan. Alla säkra fynd kommer från Solnhofenkalkstenen och de närliggande plattkalkarna i Bayern i södra Tyskland (bland annat Langenaltheim, Eichstätt, Solnhofen och Daiting). Landskapet var då en tropisk skärgård i utkanten av Tethyshavet, med låga kalkstensöar täckta av torktåliga buskar, cykadéer och barrväxter, omgivna av varma, syrefattiga och mycket salta laguner. Just de livlösa lagunbottnarna gjorde att döda djur kunde bäddas in i mjuk kalkslam utan att asätare rev sönder dem – därför är fjäderavtrycken så otroligt välbevarade.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi