Brontosaurus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Brontosaurus excelsus var en av de tyngst byggda av alla diplodocider. Kroppen var kompakt och tunnformad, buren på fyra pelarlika ben där frambenen var något kortare än bakbenen, vilket gav ryggen en svag lutning framåt. Halsen var påfallande kraftig och grov jämfört med den smäckra halsen hos släktingen Diplodocus, och den bars vanligen ungefär vågrätt ut från kroppen. Bakom kroppen sträckte sig en enormt lång, avsmalnande svans som hölls fritt ovanför marken – inga kända sauropodspår visar släpspår efter svansar. Huvudet var litet i förhållande till kroppen, med en långsmal nos och stiftlika tänder som satt samlade främst i käkarnas framkant. Brontosaurus rörde sig troligen i lugn takt, kanske omkring 15–20 kilometer i timmen som mest, och kunde inte springa i egentlig mening. De väldiga hals- och ryggkotorna var urholkade av luftfyllda hålrum som stod i förbindelse med lungornas luftsäckar, precis som hos dagens fåglar. Det gjorde skelettet betydligt lättare än det ser ut och underlättade också andningen i en så stor kropp. Flera forskare har föreslagit att apatosaurinernas ovanligt robusta halsar med kraftiga revbenslika utskott på undersidan kan ha använts i styrkeuppvisningar eller rena nackdueller mellan hanar. Som växtätare betade Brontosaurus ormbunkar, fräken, kottepalmer och barrträdsgrenar. De pinnlika tänderna dög inte till att tugga – de fungerade som en kam som raspade av löv och skott, som sedan sväldes hela och bröts ned under lång tid i en rymlig tarm. Tandslitaget visar att tänderna byttes ut i rasande takt, ungefär en ny tand var månad på varje position. Med sin långa hals kunde djuret stå still och beta av en stor yta utan att flytta den tunga kroppen, vilket sparade energi. Othniel Charles Marsh beskrev Brontosaurus excelsus 1879 utifrån ett skelett från Como Bluff i Wyoming, mitt under det hätska "benkriget" mot rivalen Edward Drinker Cope. Redan 1903 hävdade Elmer Riggs att Brontosaurus bara var en fullvuxen Apatosaurus, och namnet försvann ur vetenskapen – men aldrig ur folkmun. År 2015 publicerade Emanuel Tschopp, Octávio Mateus och Roger Benson en omfattande statistisk analys av diplodocidernas skelett, och slutsatsen blev att skillnaderna var tillräckligt stora för att återupprätta Brontosaurus som ett eget släkte. Frågan diskuteras fortfarande bland forskare, men åsködlan har fått tillbaka sitt namn.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Brontosaurus levde under sen jura, för ungefär 156–146 miljoner år sedan, på de vidsträckta slätterna i västra Nordamerika. Alla säkra fynd kommer från Morrisonformationen, som sträcker sig genom delstater som Wyoming, Colorado, Utah och Oklahoma. Landskapet var en halvtorr flodslätt med tydliga torr- och regnperioder, genomkorsad av flodfåror och säsongsvisa sjöar, med galleriskogar av araukarior, ginkgoträd och trädormbunkar längs vattendragen. Holotypen hittades vid Como Bluff i Wyoming, och andra viktiga fynd kommer från lokaler som Nine Mile Quarry och Reed's Quarry i samma område. I samma miljö levde Diplodocus, Camarasaurus, Stegosaurus och rovdjuret Allosaurus.

Kapitel • Familjeliv

Fortplantning

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi