Brachytrachelopan

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Brachytrachelopan mesai var en liten sauropod med en kropp som bryter mot allt vi brukar förknippa med långhalsade dinosaurier. Djuret blev omkring 9–11 meter långt och vägde troligen mellan fyra och tio ton, men det mest anmärkningsvärda är halsen: den var ungefär 40 procent kortare än hos den nära släktingen Dicraeosaurus och är den kortaste hals som hittills är känd hos någon sauropod. Halskotorna var korta och robusta och bar höga, framåtlutande taggutskott som sannolikt förankrade kraftiga nack- och ryggmuskler. Ryggen böjde sig något nedåt över halsen, vilket gjorde att huvudet naturligt bars lågt, ungefär en till två meter över marken. Kroppen vilade på fyra pelarlika ben, och svansen hölls vågrätt ute i luften – ingen sauropod släpade svansen efter sig. Eftersom bara ett enda, ofullständigt skelett är känt vet vi lite om hur Brachytrachelopan uppträdde. Ingen kraniemateriel har hittats, så tuggapparaten måste rekonstrueras utifrån andra dikreosaurider, som hade smala käkar med pinnformade tänder längst fram. Med huvudet fixerat lågt kunde djuret svepa nosen i en båge över buskvegetation och ormbunkar och beta av växtmaterial på en till tre meters höjd, precis den nisch som i det jurassiska Sydamerika annars kan ha varit oåtkomlig för de riktigt högväxta sauropoderna. Forskarna har föreslagit att just konkurrensen om låg vegetation – i en fauna där stegosaurier saknades i Sydamerika – kan ha gynnat en kortnackad, lågbetande sauropod. Kosten bestod uteslutande av växter: barrträdsskott, ginkgoväxter, cykadéer, ormbunkar och fröormbunkar. Som alla sauropoder tuggade Brachytrachelopan inte maten utan svalde den i stora munnar och lät en långsam jäsning i den rymliga tarmkanalen sköta nedbrytningen. Halsens korta hävarm gjorde huvudet lättare att styra snabbt och exakt, medan de höga taggutskotten kan ha gjort halsen styv men mycket stark – kanske användes den även vid uppvisningar eller skuffande mellan artfränder, men detta är hypoteser och inte belagda fakta. Fyndhistorien är ovanligt charmig. Fårskötaren Daniel Mesa letade efter en försvunnen får i de kuperade markerna nära Cerro Cóndor i provinsen Chubut i argentinska Patagonien när han upptäckte ben som stack upp ur berggrunden. Skelettet, som kommer från Cañadón Calcáreo-formationen från yngre jura, grävdes ut och beskrevs 2005 av Oliver Rauhut, Kristian Remes, Regina Fechner, Gerardo Cladera och Pablo Puerta. Namnet betyder ungefär "korthalsad herdegud" – av grekiskans brachys (kort), trachelos (hals) och herdeguden Pan – medan artnamnet mesai hedrar upptäckaren. Holotypen (MPEF-PV 1716) omfattar bland annat halskotor, ryggkotor, korsben, delar av höften och ett lårben, men saknar skalle och svans.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Brachytrachelopan levde under yngre jura, omkring 150–145 miljoner år sedan, i det som i dag är provinsen Chubut i Patagonien i Argentina. Det enda kända skelettet kommer från Cañadón Calcáreo-formationen nära byn Cerro Cóndor, ett område med flodavlagringar och sjösediment. Landskapet var ett halvöppet flodslättlandskap med meandrande vattendrag, säsongsmässig torka och vegetation av barrträd, ginkgoväxter, cykadéer och täta mattor av ormbunkar – precis den låga växtlighet som en kortnackad betare kunde utnyttja.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi