Tarbosaurus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Tarbosaurus bataar var Asiens största köttätande dinosaurie och den närmaste kända släktingen till Tyrannosaurus rex. Djuret blev omkring 10–12 meter långt och vägde uppskattningsvis 4–5 ton. Kroppen bars horisontellt på två kraftiga bakben, med en lång, muskulös svans som motvikt – ingen del av svansen släpade i marken. Skallen var upp till 1,3 meter lång men något smalare och lägre än hos T. rex, med djupa käkmuskler och uppemot 60 tänder som satt som kraftiga, kantiga bananer i käken. Frambenen var extremt korta med bara två fingrar, proportionellt sett de kortaste bland alla stora tyrannosaurider. Huden är känd från nära släktingar som avtryck med små, fjällika knottror; enstaka fjäderliknande trådar kan ha suttit kvar på delar av kroppen, framför allt hos ungar, men något direkt bevis för fjädrar hos just Tarbosaurus finns inte. CT-skanningar av hjärnkapseln visar att Tarbosaurus hade stora luktlober och sannolikt ett mycket bra luktsinne, medan de smala ögonhålorna satt mer åt sidan än hos T. rex – synfälten överlappade alltså mindre och djupseendet var troligen sämre. Underkäken hade en särskild låsmekanism med en ås som gled i en ränna, vilket kan ha gjort bettet stabilare när djuret slet i stora byten. Bettkraften var enorm men beräknas ha varit något lägre än hos den amerikanska kusinen. Unga Tarbosaurus var smalare, långbentare och hade tunnare tänder, vilket tyder på att ungdjur och vuxna jagade olika slags byten och därmed inte konkurrerade direkt med varandra. Maten bestod av de stora växtätarna i Nemegtformationen: anknäbbsdinosaurien Saurolophus angustirostris, den märkliga jättetherizinosaurien Therizinosaurus, sauropoder som Nemegtosaurus och Opisthocoelicaudia samt pansardinosaurien Saichania. Bitmärken på hadrosaurieben visar att Tarbosaurus både jagade och åt av redan döda djur – som de flesta stora rovdjur var den säkert opportunist. Studier av tandslitage och käkmekanik antyder ett "puncture-and-pull"-beteende där tänderna trycktes djupt in i köttet och sedan drogs bakåt. De första fossilen samlades in av en sovjetisk-mongolisk expedition i Nemegtbäckenet 1946, och arten beskrevs 1955 av den ryske paleontologen Jevgenij Malejev, först som Tyrannosaurus bataar. Sedan dess har fler än 30 individer hittats, från små ungar till fullvuxna jättar, vilket gör Tarbosaurus till en av de bäst kända stora rovdinosaurierna över huvud taget. Släktet har också hamnat i rubrikerna av mindre trevliga skäl: ett smugglat skelett auktionerades ut i New York 2012 och återlämnades till Mongoliet 2013 efter en uppmärksammad rättsprocess.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Tarbosaurus levde under yngre krita, i maastrichtåldern för ungefär 70 miljoner år sedan. Fossilen kommer nästan uteslutande från Nemegtformationen i Gobiöknen i södra Mongoliet, med klassiska lokaler som Nemegt, Altan Uul, Tsagan Khushu och Bugin Tsav; besläktat material har även rapporterats från Kina. På den tiden var området inte öken utan ett fuktigt låglandslandskap med flätade floder, översvämningsslätter, sjöar och sumpiga skogsdungar – en miljö rik på hadrosaurier, sauropoder, therizinosaurier och sköldpaddor, alltså gott om byte för ett fyra ton tungt rovdjur.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi