Saltasaurus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Saltasaurus var en ovanligt liten sauropod – bara omkring sex till åtta och en halv meter lång och kanske två och ett halvt till sju ton tung, alltså ungefär som en stor elefant snarare än som de jättelika släktingarna Argentinosaurus och Patagotitan. Kroppen var tunnformad med en bred bröstkorg, benen var korta och kraftiga och halsen relativt kort för att vara en sauropod. Det mest särskilda med djuret satt i huden: ryggen och sidorna var täckta av hundratals små benknölar och ett antal större, ovala benplattor, så kallade osteodermer. Det var första gången man hittade tydliga bevis för att sauropoder kunde bära en form av rustning, och artnamnet loricatus betyder just "bepansrad". Saltasaurus gick på alla fyra med rak, pelarlik benställning och svansen buren fritt ovanför marken – inga sauropoder släpade svansen. Bakbenen var breda och stabila, och flera forskare menar att djuret kunde resa sig upp på bakbenen med svansen som stöd för att nå högre grenar, även om detta fortfarande diskuteras. Trycket från hjorden och de många ungarna gjorde antagligen att djuren höll ihop i grupper; de bepansrade vuxna kan ha fungerat som skydd åt de mycket mindre ungarna mot abelisaurider som Abelisaurus och Carnotaurus. Tänderna var smala och pinnliknande och satt bara längst fram i käkarna. De dög till att kamma av och rycka loss växtdelar, men inte till att tugga. Saltasaurus svalde alltså mjukbladiga växter, ormbunkar, barrkvistar och tidiga blomväxter mer eller mindre hela och lät en lång, jäsande matsmältningsapparat göra jobbet. Djuret var lågbetare i första hand, med en aktionsradie som troligen låg på mellan marknivå och några meters höjd. Arten beskrevs 1980 av de argentinska paleontologerna José Bonaparte och Jaime Powell utifrån material från Lechoformationen i provinsen Salta i nordvästra Argentina – därav namnet, "ödlan från Salta". Fyndet innehöll delar av flera individer, bland annat ryggkotor, bäckenben och de karakteristiska hudbenen, och förändrade synen på sauropoder: efter Saltasaurus har man upptäckt osteodermer hos flera andra titanosaurier.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Saltasaurus levde under yngre krita, i maastrichtien för ungefär 70–66 miljoner år sedan, i det som i dag är nordvästra Argentina. Fossilen kommer främst från Lechoformationen i provinsen Salta, med ytterligare material från angränsande lager i norra Argentina. Landskapet var ett halvtorrt till säsongsfuktigt flodlandskap med vidsträckta översvämningsslätter, meandrande floder, öppna gräsfria slätter med ormbunkar och kuddar av barrväxter samt glesa skogsdungar. Här fanns torrperioder som varvades med kraftiga regn, och de sandiga stränderna vid floderna användes av titanosaurier för att gräva ner sina ägg.

Kapitel • Familjeliv

Fortplantning

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi