Alamosaurus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Alamosaurus var en av de allra sista jättesauropoderna på jorden och den enda stora långhalsade växtätaren som levde i Nordamerika under de sista årmiljonerna av kritaperioden. Kroppen var tunnformad och bars upp av fyra pelarlika ben, halsen var lång och hölls i stort sett horisontellt med en svag uppåtvinkling, och den långa svansen bars fritt ovanför marken – inga sauropoder släpade svansen efter sig. Huvudet var litet i förhållande till kroppen och käkarna hade smala, pennliknande tänder längst fram, väl lämpade för att strippa löv och kvistar snarare än att tugga. Som hos flera andra titanosaurier fanns troligen benplattor, så kallade osteodermer, inbäddade i huden; en stor osteoderm från Texas har knutits till Alamosaurus. Fjädrar saknades helt – dem hittar man bland de tvåbenta theropoderna, inte bland sauropoderna. Storleken har diskuterats mycket. Länge byggde uppskattningarna på ofullständiga skelett och landade kring 21 meter och omkring 30 ton. Nyare fynd av mycket stora ryggkotor och ett väldigt lårben från Texas har fått forskare att föreslå att fullvuxna individer kunde nå 26–30 meter och kanske 40–70 ton, alltså i klass med de största sydamerikanska titanosaurierna. Osäkerheten är dock stor, eftersom inget komplett skelett av en jätteindivid är känt, och flera av de största benen kommer från olika djur. Alamosaurus var växtätare och betade sannolikt på flera nivåer: barrträdsgrenar, ormbunkar och de nya blomväxterna som hade blivit vanliga under sen krita. Med sin långa hals kunde djuret nå både högt upp i trädkronorna och brett åt sidorna utan att flytta den tunga kroppen. Maten svaldes praktiskt taget hel och bröts ned i den enorma magen. Ett så stort djur behövde äta i timmar varje dag, och benhistologin – tillväxtringarna i benen – visar att titanosaurier växte snabbt under sina första decennier innan tillväxten mattades av. Arten beskrevs 1922 av den amerikanske paleontologen Charles W. Gilmore utifrån material från Ojo Alamo-formationen i San Juan County i New Mexico. Namnet syftar på fyndplatsen Ojo Alamo ("popplarnas källa") och inte på fortet Alamo i Texas, vilket ofta missförstås. Sedan dess har fossil hittats i Texas (Javelina-, Black Peaks- och El Picacho-formationerna), Utah (North Horn-formationen) och New Mexico. Att en sauropod alls fanns här är märkligt: sauropoder saknades i Nordamerika i omkring 30 miljoner år innan Alamosaurus dyker upp, vilket tyder på att djuret invandrade söderifrån när land- eller öbryggor knöt samman Nord- och Sydamerika.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Alamosaurus levde under maastrichtien, den sista åldern i kritaperioden, för ungefär 70–66 miljoner år sedan i det som i dag är sydvästra Nordamerika. Landskapet bestod av vidsträckta floddalar och översvämningsslätter med slingrande floder, skogsdungar av barrträd och tidiga lövträd, ormbunksmarker och öppna partier – ett varmt, halvfuktigt klimat nära den krympande inlandshavskusten. Fossil är kända från Ojo Alamo-formationen (Naashoibito) i New Mexico, Javelina-, Black Peaks- och El Picacho-formationerna i Big Bend i Texas samt North Horn-formationen i Utah, och material har även rapporterats från norra Mexiko.

Kapitel • Familjeliv

Fortplantning

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi