Stegoceras

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Stegoceras validum var en liten, tvåbent växtätare med en av dinosauriernas mest särpräglade skallar. Hos vuxna djur var hjässan ombyggd till en massiv benkupol som kunde bli omkring 7–8 centimeter tjock, kantad av en hylla av små benknölar och taggar längs skallens bakkant. Kroppen i övrigt var förhållandevis enkel: en kompakt bål, korta armar, kraftiga bakben och en styv, utsträckt svans som balanserade djuret i horisontellt läge. Med sina cirka 2–2,5 meter från nos till svansspets och en vikt någonstans mellan tio och drygt fyrtio kilo var Stegoceras ungefär lika stor som ett stort får – men betydligt snabbare på foten. Om huden bar enkla trådlika fjäderstrukturer, som hos vissa andra fågelhöftade dinosaurier, är okänt; inga hudavtryck från Stegoceras har hittats. Kupolens funktion har diskuterats i över hundra år. Datortomografi visar att benet inuti kupolen är uppbyggt av tätt packade, radiellt orienterade benbalkar – en struktur som fungerar bra för att fördela stötkrafter. Datorsimuleringar (finita elementanalyser) tyder på att skallen tålde ordentliga sammanstötningar, och flera kupoler bär läkta skador och benröta som troligen uppstått efter slag mot huvud eller flanker. Det talar för att Stegoceras faktiskt använde huvudet i strid, kanske i rivalstrider om partner eller revir, snarare än att kupolen enbart var en färgstark signalflagga. Samtidigt påpekar många forskare att kupolen också var väl synlig och kan ha fungerat som ett artkännetecken. Tänderna berättar att Stegoceras var växtätare, men förmodligen ingen renodlad sådan. Framtänderna i överkäken var små och spetsiga medan kindtänderna var bladformade med grova sågkanter – en tanduppsättning som passar för att strimla mjuka blad, frukter och skott nära marken, och som mycket väl kan ha kompletterats med insekter eller annan smådjursföda. Nosen var smal, vilket brukar tolkas som att djuret betade selektivt och plockade de näringsrikaste delarna av växterna i stället för att svepa i sig allt. Stegoceras var den första pachycephalosaurien som fick ett vetenskapligt namn. Lawrence Lambe beskrev arten 1902 utifrån kupolfragment från Red Deer River i Alberta, Kanada, och namnet betyder ungefär "takhorn". Länge trodde man att de lösa kupolerna hörde ihop med tänder som fått namnet Troodon, och Charles W. Gilmore behandlade 1924 Stegoceras som en synonym till Troodon när han beskrev en nästan komplett skalle (UALVP 2). Först 1945 redde Charles M. Sternberg ut röran och återupprättade Stegoceras som eget släkte. I dag är arten känd från flera skallar och delskelett från Dinosaur Park-, Oldman- och Foremost-formationerna i Alberta, vilket gör den till en av de bäst kända pachycephalosaurierna.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Stegoceras validum levde för ungefär 77,5–74 miljoner år sedan, under kritaperiodens campanska ålder, i det som i dag är södra Alberta i Kanada. Fossilen kommer framför allt från Dinosaur Park-, Oldman- och Foremost-formationerna, som avsattes på en frodig kustslätt vid västra stranden av Västra inlandshavet. Landskapet var ett nätverk av meandrande floder, översvämningsslätter, sumpmarker och skogsdungar med barrträd, ormbunkar och tidiga blomväxter. Fyndplatser som Dinosaur Provincial Park har gett tusentals dinosaurieben, och Stegoceras delade miljö med hadrosaurier som Corythosaurus, horndinosaurier som Centrosaurus och Chasmosaurus samt rovdjur som Gorgosaurus. Något fragmentariskt material från New Mexico har föreslagits tillhöra släktet, men den tolkningen är omdiskuterad.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi