Parasaurolophus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Parasaurolophus walkeri var en storvuxen anknäbbsdinosaurie som blev omkring 9–10 meter lång och vägde ungefär 2–2,7 ton. Det mest iögonfallande draget är den långa, bakåtsvepande kammen på huvudet, som hos holotypen mäter nästan en meter. Kammen var inte massiv utan innehöll långa, U-formade näsgångar som gick från näsborrarna upp genom kammen och tillbaka ner till svalget. Kroppen var kraftig med en djup, muskulös svans som hölls vågrätt som en motvikt, breda bakben och smalare framben med hovliknande fingrar. Huden är känd från avtryck som bevarats tillsammans med typexemplaret och visar små, oregelbundna fjällknölar – Parasaurolophus var alltså fjällklädd, inte fjäderklädd. Parasaurolophus kunde röra sig både på fyra ben och på två. I lugn takt betade den sannolikt på alla fyra, men vid flykt eller när den sträckte sig efter högre växtlighet reste den sig på bakbenen. Uppskattningar av toppfart ligger kring 25–35 kilometer i timmen. Datormodeller av kammens luftvägar, bland annat arbeten som gjordes vid Sandia National Laboratories på 1990-talet, tyder på att djuret kunde alstra djupa, lågfrekventa toner – ungefär som ett gigantiskt blåsinstrument. Sådana läten skulle ha burit långt över öppna flodslätter och passar väl ihop med bilden av en flocklevande växtätare som höll kontakt med artfränder och varnade för rovdjur som Gorgosaurus. Kammens form skiljer sig mellan unga och vuxna djur och mellan individer, vilket också gör den till en trolig visuell signal. Maten bestod av växter nära marken och upp till ungefär fyra meters höjd: barrväxter, ormbunkar, fröormbunkar och de blomväxter som höll på att breda ut sig under yngre krita. Den breda, tandlösa nosens framkant fungerade som en kraftig avbitare, medan hundratals tänder längre bak satt tätt packade i så kallade tandbatterier. När käkarna slöts gled överkäkarna en aning utåt i en rörelse som kallas pleurokinesi, så att tandraderna maldes mot varandra och finfördelade segt växtmaterial – en tuggapparat som var minst lika effektiv som hos dagens betande däggdjur. Holotypen ROM 768 grävdes fram 1920 vid Red Deer River i Alberta i Kanada av Levi Sternberg för Royal Ontario Museum, och beskrevs 1922 av William Parks. Artnamnet walkeri hedrar Sir Byron Edmund Walker, ordförande i museets styrelse. Exemplaret saknar större delen av underbenen och svansspetsen, men bevarar skalle, kam och hudavtryck. Släktnamnet betyder ungefär "nästan Saurolophus" och syftar på likheten med en annan kamförsedd anknäbbsdinosaurie. Ytterligare arter, P. tubicen och P. cyrtocristatus, har senare beskrivits från New Mexico och Utah i USA.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Parasaurolophus walkeri levde för ungefär 76,5–74,5 miljoner år sedan under campanian, i slutet av yngre krita. Fossilen kommer från Dinosaur Park Formation i södra Alberta i Kanada, framför allt från området kring Red Deer River och dagens Dinosaur Provincial Park. Landskapet var en fuktig, subtropisk kustslätt vid västra stranden av den grunda Western Interior Seaway, med slingrande floder, laguner, träsk och skogar av barrträd, ormbunkar och tidiga blomväxter. Här delade Parasaurolophus miljö med andra anknäbbsdinosaurier, horndinosaurier som Centrosaurus och Chasmosaurus, pansardinosaurier och rovdjur som Gorgosaurus.

Kapitel • Familjeliv

Fortplantning

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi