Hypacrosaurus

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Hypacrosaurus stebingeri var en storvuxen anknäbbsdinosaurie som blev omkring 8–9,5 meter lång och vägde uppskattningsvis 2,5–4 ton. Den tillhörde lambeosaurinerna, den grupp av hadrosaurider som bar ihåliga huvudkammar. Kammen hos Hypacrosaurus var rundad och hjälmlik, lägre och bredare än hos den närbesläktade Corythosaurus, och inuti den slingrade sig förlängda näsgångar. Ryggkotorna hade ovanligt höga taggutskott som gav djuret en märkbart hög rygglinje – det är därifrån släktnamnet delvis kommer. Munnen slutade i ett tandlöst, brett horntäckt näbbparti, medan käkarnas bakre del rymde tandbatterier med hundratals tätt packade tänder som ständigt ersattes. Hypacrosaurus rörde sig troligen mest på alla fyra när den betade, men kunde resa sig på bakbenen för att springa eller nå högre växtlighet. Frambenen var kraftiga med en handled och mellanhand byggd för att bära vikt. Djuret livnärde sig på barr, kvistar, ormbunkar, kottar och lågt växande blomväxter, som maldes sönder av de effektiva tandbatterierna i en sidledes tuggrörelse. Den ihåliga kammen fungerade sannolikt som resonanslåda: genom att blåsa luft genom de långa näsgångarna kunde djuren skapa djupa, ljudliga toner för att kalla på varandra i tät skog eller varna för rovdjur som Daspletosaurus. Släktet Hypacrosaurus beskrevs 1913 av Barnum Brown utifrån fynd i Alberta (arten H. altispinus). Arten stebingeri namngavs betydligt senare, 1994, av Jack Horner och Philip Currie, efter geologen Eugene Stebinger som redan i början av 1900-talet rapporterade dinosauriefynd från Two Medicine-formationen i Montana. Artnamnet knyts framför allt till de rika ägg- och ungdjursfynden vid Landslide Butte i Montana och Devil's Coulee i södra Alberta, där äggskal upptäcktes 1987 av amatörpaleontologen Wendy Sloboda. Tack vare dessa fyndplatser är H. stebingeri en av de bäst kända hadrosaurierna när det gäller tillväxt och utveckling. Man har hittat bon, hela ägg med embryon inuti, nykläckta ungar och individer i alla storlekar upp till fullvuxna. År 2017 använde forskare tillväxtlinjer i embryotänder från Hypacrosaurus för att beräkna ruvningstiden till omkring 171 dagar – långt längre än hos dagens fåglar. År 2020 rapporterade ett forskarlag dessutom bevarade broskceller med cellkärneliknande strukturer i ett kraniefragment från en unge, ett fynd som fortfarande diskuteras livligt bland forskare.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Hypacrosaurus stebingeri levde för ungefär 76–74 miljoner år sedan, under sen kampan i yngre krita. Fossilen kommer från Two Medicine-formationen i Montana och Oldman-formationen i södra Alberta, Kanada. Landskapet var en halvtorr kustslätt öster om de nyuppkomna Klippiga bergen, med säsongsvisa floder, översvämningsslätter och skogsdungar av barrträd, ormbunkar och tidiga blomväxter. Väster om området låg bergskedjan, öster om det Västra inlandshavet. Här delade Hypacrosaurus miljö med hornade dinosaurier som Einiosaurus, pansardinosaurier, mindre växtätare och rovdjur som Daspletosaurus och små dromaeosaurider.

Kapitel • Familjeliv

Fortplantning

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi