Eoraptor

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Eoraptor var en liten, spenslig dinosaurie som knappt nådde en vuxen människa till knäna. Kroppen mätte omkring en till drygt en och en halv meter från nos till svansspets, och vikten låg troligen mellan fem och tio kilo. Djuret gick upprätt på två långa bakben med horisontell rygg och en lång, rak svans som fungerade som motvikt – ingen del av svansen släpade i marken. Framextremiteterna var korta men rörliga och slutade i händer med fem fingrar, där de tre innersta bar kraftiga, krökta klor medan de två yttersta var kraftigt förminskade. Huvudet var litet och långsmalt med stora ögonhålor, och till skillnad från senare rovdinosaurier saknade Eoraptor den rörliga glidleden mitt i underkäken. Det finns inga fjäderavtryck bevarade, och fjädrar hos så här tidiga dinosaurier är omdiskuterade – de flesta rekonstruktioner visar därför ett fjällklätt djur, ibland med ett tunt dun på bålen. Allt tyder på att Eoraptor var ett snabbfotat, vaket djur som rörde sig i öppen terräng nära floder. De långa smalbenen och de lätta, ihåliga benen talar för god snabbhet över korta sträckor, vilket var användbart både när det gällde att fånga byten och att undkomma de stora rovformerna i samma ekosystem. De välutvecklade händerna med gripförmåga användes förmodligen till att hålla fast smådjur eller dra ner växtdelar. Forskarna vet inte om Eoraptor levde i flock; flera individer har grävts fram i samma lagerföljd, men det räcker inte som bevis för socialt liv. Tänderna avslöjar en blandad kost. I främre delen av överkäken satt bladformade tänder av samma typ som hos växtätande dinosaurier, medan tänderna längre bak i käkarna var sammantryckta, bakåtböjda och sågtandade – klassiska köttätartänder. Denna heterodonta tanduppsättning tolkas som att Eoraptor var en allätare som tog insekter, små kräldjur och tidiga däggdjursläktingar men också mjuka växtdelar. Just den blandade kosten gör Eoraptor extra intressant, eftersom den kan spegla hur de tidigaste dinosaurierna såg ut innan grupperna specialiserade sig på kött eller växter. Fossilet hittades den 4 oktober 1991 av studenten Ricardo Martínez under en expedition ledd av Paul Sereno och Alfredo Monetta i Ischigualastoformationen i nordvästra Argentina – ett ökenlandskap som kallas Valle de la Luna, "Månens dal". Skallen låg synlig i berget och nästan hela skelettet visade sig vara bevarat. Arten beskrevs 1993 i tidskriften Nature och fick namnet Eoraptor lunensis, ungefär "gryningsrövaren från Månens dal". Länge räknades den som en av de allra tidigaste rovdinosaurierna, men en omfattande omstudie av Sereno, Martínez och Alcober 2013 placerade den istället nära basen av sauropodomorferna, alltså långhalsarnas släktgren. Andra analyser, bland annat Cabreira med kollegor 2016, får den fortfarande att hamna bland de tidigaste theropoderna. Var Eoraptor hör hemma i dinosauriernas stamträd är därför fortfarande en öppen fråga.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Eoraptor levde för cirka 231 miljoner år sedan, under den senare delen av trias (carnian), i det som i dag är provinsen San Juan i nordvästra Argentina. Samtliga fynd kommer från Ischigualastoformationen i Ischigualasto-Villa Unión-bäckenet, ett område som besökare känner som Valle de la Luna. Landskapet var då en vulkaniskt påverkad flodslätt med slingrande vattendrag, översvämningsplan och fläckar av barrskog och ormbunkar. Klimatet var varmt och präglat av kraftiga regnperioder som avlöstes av torka. Asklager från vulkanutbrott har gjort det möjligt att radiometriskt datera lagren mycket noggrant, vilket är skälet till att Ischigualasto räknas som en av världens viktigaste platser för att förstå dinosauriernas allra första tid.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi