Saturnalia

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Saturnalia tupiniquim var en liten och spensligt byggd dinosaurie som knappt nådde en vuxen människa till midjan. Kroppen var omkring 1,5–1,8 meter lång, varav en stor del utgjordes av den långa, smala svansen, och vikten låg troligen runt 6–11 kilo. Halsen var något förlängd jämfört med de allra tidigaste dinosaurierna, huvudet litet och lågt, och frambenen betydligt kortare än bakbenen. Händerna hade fem fingrar med en kraftig tumklo – ett drag som senare skulle bli typiskt för sauropodomorferna. Huden var med största sannolikhet fjällig; inga spår av fjäderliknande strukturer är kända från denna grupp. Kroppshållningen var vågrät, med svansen buren fritt ovanför marken som en balansstång. Saturnalia gick och sprang på två ben. De långa smalbenen och den lätta bålen talar för ett vigt, snabbfotat djur som kunde smita undan de större rovdjuren i sin tid – bland dem tidiga rovdinosaurier som Staurikosaurus och Herrerasaurus samt stora krokodilsläktingar. Tre individer påträffades nära varandra i samma lager, vilket har tolkats som att arten åtminstone tidvis levde i små flockar. Djuret var förmodligen dagaktivt och rörde sig över öppna, säsongstorra slätter och gläntor mellan barrträd och ormbunkar. Käkarna och tänderna hos Saturnalia är särskilt intressanta. Framtänderna är smala och något kurviga som hos köttätare, medan tänderna längre bak i käken är bladformade och sågtandade på det sätt som passar växtätande djur. De flesta forskare tolkar därför Saturnalia som en allätare som stod nära övergången från de ursprungliga köttätande dinosaurierna till de växtätande sauropodomorferna. Menyn kan ha bestått av mjuka växtdelar, insekter, små ödlor och andra småkryp – kort sagt vad som fanns tillgängligt. Fossilen hittades 1998 vid lokalen Waldemar Jud strax utanför staden Santa Maria i delstaten Rio Grande do Sul i södra Brasilien. Arten beskrevs året därpå, 1999, av Max Langer, Fernando Abdala, Martha Richter och Michael Benton. Namnet Saturnalia syftar på den romerska vinterfesten Saturnalia – materialet grävdes fram under den brasilianska karnevalen – medan artnamnet tupiniquim är ett brasilianskt uttryck för "inhemsk" och anspelar på tupifolket. Saturnalia är i dag ett av de viktigaste fossilen för att förstå hur den grupp som senare gav upphov till jättar som Brachiosaurus och Argentinosaurus såg ut i sin allra tidigaste form.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Saturnalia levde under sen trias, i den carniska åldern för omkring 233 miljoner år sedan, i det som i dag är delstaten Rio Grande do Sul i södra Brasilien. Alla kända fossil kommer från Alemoa-ledet i Santa Maria-formationen, närmare bestämt fyndplatsen Waldemar Jud nära staden Santa Maria. På den tiden låg området långt inne i superkontinenten Pangea, och landskapet bestod av vidsträckta flodslätter med säsongsbundet regn, tillfälliga vattendrag och glesa skogsdungar av barrträd, fräkenväxter och ormbunkar. Här delade Saturnalia miljö med rhynchosaurier, dicynodonter, tidiga cynodonter och några av de allra första rovdinosaurierna.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi