Issi saaneq

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Issi saaneq var en medelstor växtätande sauropodomorf – en av de långhalsade dinosaurier som är avlägsna släktingar till de senare jättesauropoderna. Djuret hade en liten, långsträckt skalle på en smidig hals, en kompakt bål och en lång, muskulös svans som balanserade kroppen framför höfterna. Det gick på två ben med kroppen i vågrätt hållning och svansen fritt buren över marken, precis som hos den nära släktingen Plateosaurus. Frambenen var kortare än bakbenen men kraftiga, med en stor böjd tumklo som sannolikt användes för att dra ner grenar eller försvara sig. Som alla tidiga sauropodomorfer saknade Issi saaneq fjädrar; huden var med all sannolikhet fjällig och läderartad. Allt som är känt av arten är två skallar, och de kommer båda från unga djur – ett subadult och ett något yngre individ. Skallarna skiljer sig från alla andra plateosaurider genom detaljer i mellankäksbenet, i käkledsregionen och i öppningarna kring nosen, och det var dessa detaljer som fick forskarna att inse att de hade en helt ny art framför sig. Eftersom bara skallar är kända bygger kroppsmåtten på jämförelser med besläktade former, och de bör läsas som uppskattningar snarare än exakta värden. Fullvuxna individer kan mycket väl ha varit större än de fossil som hittats. Tänderna var bladformade med grova sågtandade kanter – en klassisk växtätartandtyp som passar för att klippa av löv, ormbunkar, kottepalmer och barrkvistar. Käkleden satt lågt i förhållande till tandraden, vilket ger en jämnare och kraftigare bitkraft längs hela käken. Issi saaneq tuggade inte som en modern ko utan svalde bladverket i stora munnar och lät en långsam matsmältning i den rymliga bålen sköta resten. Om djuret också åt små byten eller kadaver, som vissa forskare föreslagit för de allra tidigaste sauropodomorferna, är okänt. Fossilen samlades in redan 1994 under en expedition till Jameson Land i östra Grönland och fördes länge till Plateosaurus. Först 2021, efter mikrodatortomografi som gjorde det möjligt att studera skallarnas inre struktur utan att skada dem, beskrev Victor Beccari, Octávio Mateus, Oliver Wings, Jesper Milàn och Lars Clemmensen materialet som en ny släkte och art i tidskriften Diversity. Namnet kommer från grönländskan (kalaallisut): issi betyder "kall" och saaneq betyder "ben" – "kallt ben". Det var den första dinosaurieart som fått ett vetenskapligt namn utifrån fynd från Grönland.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Issi saaneq levde för ungefär 215–212 miljoner år sedan, under den senare delen av trias (norian), i det som i dag är Jameson Land i centrala östra Grönland. Fossilen kommer från Malmros Klint-formationen i Fleming Fjord-gruppen, en avlagring av finkorniga sediment från ett vidsträckt insjö- och flodslättslandskap. Klimatet var varmt och tydligt säsongsbetonat med monsunregn följt av torrperioder då sjöarna krympte och lämnade sprickade lerbottnar efter sig. Kring vattendragen växte ormbunkar, kottepalmer och barrträd som gav föda åt växtätare. Vid samma tid och i samma bergartsföljd hittas rester av fytosaurier, aetosaurier, tidiga sköldpaddor, flygödlor och några av världens äldsta däggdjursliknande djur, till exempel Haramiyavia. Under trias satt Grönland fast mellan dagens Nordamerika och Europa i superkontinenten Pangea, vilket förklarar varför faunan liknar den i Tyskland och till och med i Brasilien.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi