Efraasia

Kapitel • Lär känna dinosaurien

Översikt

Efraasia minor var en tidig växtätande dinosaurie med lång hals, liten smal skalle och en kropp som balanserade på kraftiga bakben och en lång, rak svans. De största kända individerna blev omkring 6,5 meter långa och vägde uppskattningsvis ett par hundra kilo, medan flera av de välkända fossilen kommer från ungdjur som bara var 2–3 meter långa. Frambenen var förhållandevis långa och slutade i gripförmögna händer med en stor, kraftig tumklo. Efraasia hade ingen fjäderdräkt – som basal sauropodomorf hade den med all sannolikhet en skalig, läderartad hud. Kroppsproportionerna gör Efraasia svårplacerad mellan tvåbenta och fyrbenta dinosaurier. Frambenen är för långa för att djuret ska ha varit strikt tvåbent, men handen verkar ha varit byggd mer för att gripa än för att bära tyngd. Forskare beskriver därför Efraasia oftast som fakultativt tvåbent: den kunde gå på alla fyra när den betade lugnt, men resa sig på bakbenen för att nå högre grenar eller för att röra sig snabbare. Halsen var relativt lång, vilket gav den tillgång till växtlighet från marknivå upp till ett par meters höjd – ett viktigt steg mot de senare jättelika sauropodernas levnadssätt. Tänderna var bladformade och grovt sågtandade, en typisk växtätartandtyp bland tidiga sauropodomorfer. Efraasia betade förmodligen barrväxter, ormbunkar, fröormbunkar och kottepalmer, och svalde antagligen växtdelar hela eftersom tänderna inte kunde tugga. Vissa forskare menar att de allra tidigaste sauropodomorferna kan ha varit delvis allätande och tagit småbyten eller as vid tillfälle, men för Efraasia finns inga direkta bevis för det – tänder och käkar pekar mot en huvudsakligen växtbaserad kost. Materialet hittades i sandstenslager i Baden-Württemberg i södra Tyskland, bland annat vid Pfaffenhofen, och samlades in i början av 1900-talet av den tyske paleontologen Eberhard Fraas. Peter Galton gav 1973 släktet namnet Efraasia till hans ära (av "E. Fraas"). Artnamnet minor kommer från Friedrich von Huenes ursprungliga beskrivning 1908, då materialet fördes till rovdinosaurien Teratosaurus som "Teratosaurus minor". Under 1900-talet fick samma djur en rad olika namn – bland annat Palaeosaurus diagnosticus, Sellosaurus fraasi och Efraasia diagnostica – tills Adam Yates 2003 visade att skillnaderna framför allt speglar olika åldersstadier hos en och samma art. Fossilen förvaras i dag främst vid Staatliches Museum für Naturkunde i Stuttgart.

Kapitel • Var den levde

Livsmiljö

Efraasia levde för omkring 215–205 miljoner år sedan, under den geologiska åldern norian i sen trias. Fossilen kommer från Löwenstein-formationen (det så kallade mellersta Stubensandstein) i Baden-Württemberg i södra Tyskland, med klassiska fyndplatser kring Pfaffenhofen. Landskapet var en vidsträckt slättlandsmiljö i det germanska bassängsystemet, med flätade floder som svämmade över, sanddyner, tillfälliga sjöar och skogsdungar av barrträd, kottepalmer och ormbunkar. Klimatet var varmt och starkt säsongsbetonat, med torrperioder som växlade med kraftiga regnperioder – förhållanden som avspeglas i de röda och gulaktiga sandstenar och lerlager där benen bevarats.

Kapitel • Så levde den

Beteende och ekologi

Visste du att …

Kapitel • Släktträdet

Taxonomi